Klimatscenarier
Tabellen visar GLOBAL genomsnittlig uppvärmning vid jordytan under 2081–2100 jämfört med 1850–1900, enligt IPCC AR6. Värdena är totala förändringar sedan den förindustriella referensperioden, inte ytterligare uppvärmning från 2026 eller temperaturer för nordiska orter. Varje intervall gäller under sin utsläppsbana. De tre exemplen har inte tilldelats sannolikheter och omfattar inte alla möjliga utfall.
| Utsläppsbana | Period för medelvärde | Bästa uppskattning | Mycket sannolikt intervall |
|---|---|---|---|
| Låga utsläpp · SSP1-2.6 | 2081–2100 | +1,8 °C | +1,3 till +2,4 °C |
| Medelhöga utsläpp · SSP2-4.5 | 2081–2100 | +2,7 °C | +2,1 till +3,5 °C |
| Mycket höga utsläpp · SSP5-8.5 | 2081–2100 | +4,4 °C | +3,3 till +5,7 °C |
Från 2026: de närmaste 25 åren
Använd denna tidshorisont för att fundera på byggnader, avvattning, sommarvärme och vinteraktiviteter. Naturlig variation ger fortfarande kalla vintrar och blöta eller torra somrar i ett varmare klimat. Se på flera modeller och årtionden tillsammans: ett enskilt simulerat år fastställer inte de förhållanden som ett hushåll eller en kommun kommer att möta.
2041–2060: valen får större betydelse
Skillnaderna mellan utsläppsbanorna blir allt viktigare kring mitten av århundradet. Planering gynnas av att jämföra flera rimliga framtider. Regionala bedömningar tillför information om årstid, terräng och kust som ett globalt medelvärde inte kan ge. Dessa bedömningsperioder överlappar den närmaste planeringshorisonten; de är inte separata väderprognoser.
2081–2100: jämför scenarierna
Tabellen sammanfattar globala medelvärden över tjugo år med en bästa uppskattning och ett mycket sannolikt osäkerhetsintervall. Ett värde är varken ett årligt maximum eller en lokal prognos. Lägre utsläpp begränsar den långsiktiga uppvärmningen, medan den mycket höga utsläppsbanan visar ett betydligt varmare möjligt utfall.
2101–2126: längre perspektiv utan påhittade siffror
Temperaturtabellen slutar vid 2100. Vi förlänger inte värdena i en rak linje till 2126. Vissa förändringar fortsätter efter 2100: den globala medelhavsnivån fortsätter att stiga medan haven och landisen förändras under århundraden. Förändringen vid en enskild nordisk kust beror också på regionala havsförhållanden och landrörelser.
Vad förändras i Norden?
Norge står inför kraftigare kortvarig nederbörd, samtidigt som delar av södra och sydöstra Norge också kan få större risk för sommartorka. För Danmark hjälper regionala bedömningar till att undersöka skyfall, relativ havsnivåhöjning och stormfloder. En nederbördsprojektion visar inte ensam vilka gator som översvämmas; avvattning och terräng spelar roll.
Sverige beräknas bli varmare under alla årstider, särskilt i norr på vintern, med växande värmerelaterade risker. Finland väntas generellt få kortare snösäsonger, med större minskningar i söder än i Lappland. Snörika vintrar är fortfarande möjliga, och lokala förhållanden på hög höjd kan avvika från den regionala utvecklingen.
På Island är glaciärernas tillbakadragande och förändringar i smältvatten viktiga delar av framtidsbilden. Variation i Nordatlanten påverkar regionala förhållanden. Använd nationella klimattjänster för en viss plats och jämför scenario, medelvärdesperiod och referensperiod innan något värde används i ett lokalt beslut.
Frågor om väderkalendern
Kan ni förutsäga vädret 100 år framåt?
Nej. Klimatprojektioner beskriver förändrade medelvärden, variationer och extremer under angivna antaganden. De kan inte förutsäga temperaturen eller nederbörden en bestämd dag om ett århundrade.
Är det mittersta scenariot den mest sannolika framtiden?
Inte bara för att det står på den mittersta raden. Utsläppsbanorna beror på framtida utsläpp och samhällsval. Osäkerhetsintervallen beskriver klimatutfall inom varje bana, inte sannolikheten för att samhället följer just den banan.